Ryttareliten

Svt nu har ett hästprogram om sex stycken elitryttare i sverige. Igår sändes avsnitt två som jag missade.  Men vem behöver passa en tid när det finns svtplay?
 
Så igår satt jag vaken halva natten (jag överdriver lite) och kollade på de två första avsnitten. Om jag bara skulle få kommentera med en mening så skulle jag säga: Snälla.. Låt mig aldrig någonsin bli elitryttare.
 
 
Seriöst. Det verkar bara jobbigt. Är det ens roligt när de hela tiden har massa press på sig. Det tar aldrig slut. Hela tiden måste de prestera och få bra resultat.
 
 
Det jag tycker är tråkigt är att vi mest har fått se ryttarna när de är på stora tävlingar. Jag skulle vilja veta vad som händer imellan. Till ex charlotte. Hon har en ny häst. Vi fick se henne rida den i falsterbo och nästa gång fick vi se den i globen där hon avbröt ritten. Vad jag skulle vilja veta är vad för tävlingar ekipaget har ridit mellan de två tävlingarna och hur den presterat då.
 
Jag hade också tyckt det hade varit roligare om man fick ta del av det dagliga arbetet hemma. Att följa varje ridpass med en av hästarna under en vecka på hemmaplan hade varit intressant. Eller  att man får veta hur mycket ekipaget utvecklas ifrån vecka från vecka.
 
 
Det är väl helt enkelt så att jag inte är någon tävlingsmänniska. Mitt intresse ligger i träning och utbildning av hästen. Så eliryttarnas vardag intresserar mig mer än viktiga tävlingar.
 
 
Hästen på bilden har inga planer på att åka till globen och vinna massa pengar till mig.
 
 

världscupdressyr

Något jag är dålig på är att följa ridsporten på tv. Det kanske är något man borde bli bättre på för det är riktigt intressant. Det är hoppning på tv nu i skrivande stund men det missar jag. Men jag såg världscupsfinalen i dressyr igår. Jag lyckades starta tven när patrik kittel red.

 
Det märks att man varit på arenan. Man börjar nästan klappa händerna när man ska det och under prisutdelningen när nationalsången spelades så var jag nära att ställa mig upp.
 
En sak är säker. Jag har inga tävlingsnerver! Jag såg Tinnes ritt och hon var riktigt duktig. Hon kom efter ritten på andra plats. Men då var de bästa ryttarna kvar. Jag ville åtminstånde att hon skulle komma 3;a men hon slutade på en 4;e plats vilket är bra det med. Hon var nöjd med sin ridning.
 
Någon som inte var nöjd med sin ridning var Minna (som kom 10;a). Det är rätt intressant att höra att proffsen också kan vara missnöjda. Men jag såg inte hennes ritt. Sen har vi Patrik som kom 7;a. Jag tycker han låter så grinig och fortfarande "dålig förlorare vibbar". Även om han säger att han är nöjd så formulerar han sig på ett sätt som låter gnälligt.
 
 
 
Jag glömde att nämna i blomskandalinlägget att dressyrhästarna i scandinavium fick rida på banan en stund innan de fick startsignal (precis som vi vanliga "dödliga"). Så jag tycker de borde ha haft chansen att titta av sig lite innnan programet. Men hästar är ju alltid hästar (dvs kan bli rädda för allt möjligt)

Säkerhet och teori på ridskola

På ridskolan jag rider på så är det två ridpass som byts ut till teori. När jag började rida så hade alla grupper sin egen teorilektion. Men nu har det varit i många år att det är temadagar istället och då hittar ridlärarna på olika akviteter och då får alla elever gå på vilka saker de vill.
 
Fördelar nackdelar:
 
Temadagar:
För den aktiva så är temadagar jätte bra då han eller hon får gå på så mycket teori han eller hon vill (våga vägra hen).Men jag tror att det är många som förlorar på det. Många som struntar i teorin. Jag har knappt gått på någon tema dag. Jag har inte tyckt att det varit något som varit jätte intressant och sen har det inte blivit av. Jag är vuxen som har ridit i många år (och har egen häst) så jag klarar mig väl utan teori. Det är värre med Ida. Jag försökte ta med henne på en temadaggrej men hon tyckte det var lite läskigt att träffa massa okända människor.
 
Teorilektioner som gruppen har individuellt.:
Gruppen har möjlighet att själva välja vad vi vill lära oss och ridlärarna kan lära det som behövs läras ut. Nackdelarna med det här upplägget är att det blir så mycket teorilektioner för ridlärarna och att alla bara får 2 lektioner/termin. I mina grupper så har eleverna varit duktiga på att gå på alla teroilektioer men jag har hört om grupper där det knappt har kommit någon.
 
En brist i inlärningen är det när en tonårstjej som rider bra inte kan knäppa en remontnosgrimma rätt. Remontnosgrimmor kan vara svåra men jag tycker ändå att man borde ha lärt sig det på den nivån. Man behöver kanske inte veta exakt men iallafall bli osäker om det verkligen är rätt.
 



En annan sak är säkerheten.
 
När jag började rida så fick vi lära oss att ha hästens rumpa mot utgången när vi satt upp. Det verkar bortglömt nu. Att det inte alltid går att ha rumpan åt utgången när man ska stå på led är en sak men igår red vi ute och hade hästarna vända åt utgången när vi kunde ha stått åt andra hållet.
 
Nu till saken jag egentligen skulle blogga om. Det här är ingen kritik alls till ryttaren utan jag är mest förvånad över att hon aldrig har fått lära sig.
 
När vi skrittade av hästarna igår på ridskolan så ser vi helt plötsligt en häst skena omkring.Ryttaren håller tyglarna i ena handen och andra armen har hon en jacka hängande. Hon skulle alltså ta av sig jackan och hästen blev rädd.
 
En ridlärare jag hade när jag var liten var jätte noga med att man inte fick ta av jackor/tröjor om ingen höll i hästen. Ridläraren Catherine (som har http://www.filippasridsport.se) berättade att när hon var ung och tränade för en rullstolsburen man så fick hon skäll för att hon tog av sig jackan utan att någon höll i hästen. Tränaren berättade att när han var yngre så tog han av sig jackan så och då blev hästen rädd så han åkte av. Det var så han hamna i rullstol.
 
Det är säkert 10 år sen jag hörde den historian men den sitter kvar än så jag är jätte noga med att låta någon hölla i hästen när jag klär av mig. Några få gånger har det hänt att jag tagit av mig själv (när jag ridit Baloo) men då har jag varit noga med att hålla en hand ordentligt i tyglarna. Det gjorde antagligen ryttaren igår men det var tydligen inte tillräckligt?  Så det kanske också är något man borde undvika.
 
 
Ingen människa är perfekt. Jag gör säkert missar på säkerheten som någon annan tycker av vansinigt. Alla är vi noga på olika sätt och vi kan nog lära oss av varandra.
 


Den här bilden ser inte säker ut till ex. Trampa på tyglarna risken ser jätte stor ut! (Jag sitter vid fel dator så det fick bli arkivbilder till det här inlägget)